Train hard or go home!

Oj, nu är det så mycket som händer och tiden går så fort. Skolan har börjat och den var med en j*vla rivstart det vill jag lova. Böckerna är dyra, texterna svåra och knappt har man tid att andas eller äta för nollningen är i full gång. Jag struntade faktiskt i nollningen och åkte hem i helgen. Jag ville bara krypa ner under täcket på en plats där allt var bekant, sova på den armen som gör mig så trygg och bara sussa. Och det är ungefär vad jag gjort i helgen. Inte ett jota. Bara nanat och läst om politiska ideologier. Och blivit bortskämd av min alldeles egna underbara E. Fick ett par nya aerobicskor så jag kan börja träna nu igen (dom andra var det ju hål i) och så fick jag skruvskåpet under. Jag hade berättat att jag så gärna ville ha ett sånt till mina smycken (Du är så smart syrran!!!) och när han kom hem igår, vad hade han med sig? Jo ett super bra skåp för alla mina smycken. Så nu har jag fyllt det och är så nöjd. Nu när jag vet vart jag har allt, kanske jag kan se till och använda allt. Större delen är faktiskt smycken som jag fått av min syster, och jag älskar allihopa. Tack syrran, du är bäst!





Nästa söndag åker Fny, jag saknar henne redan. Idag skrev jag ut en massa bilder som jag tänkte göra ett kollage av och sätta upp på väggen här uppe. Jag har flera fina bilder på E, Fny, Em-Pem, Syrran, Vega och Marcus är också med på ett hörn. Det finns säkret fler fina bilder, har ni så maila gärna!

Så nu är jag uppe i Ks igen och imorron är det dags för Cocktail Party. Jag hoppas på fint väder så att jag kan ha mina superhögklackade "sandaletter". (det blir ju lite jobbigt om det spöregnar)

Hörs snart igen!

Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Här är hon. Underverket. Jag hoppas jag får en lika fin en vacker dag.

Imorron börjar skolan. Stor dag! Cyklade dit idag och blev rädd bara av att se alla människor. Det var nästan så jag att trodde att jag läst fel och egenteligen började idag (*springer och kollar*) men så var det inte. Jag har spenderat massa pengar idag också. Dumma mig. Jag köpte grejer till cykeln, en ny skolväska och ett par nike-skor! :) plus lite annat smått och gott. 1200 kr blev notan.. Mycket för en student men ändå helt okej.

Ska gå tillbaka till tvätten nu.. (och jag blir super frustrerad över att jag inte lyckas fatta hur man får igång en av maskinerna, grrrr) 

Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Nu har de åkt hem. Risken finns att jag inte träffar F förrän vid jul och varje sekunde utan E känns som ett år. Jag kommer sakna er, mina älsklingar. Och E-P, vi ses snart igen hoppas jag. Jag kommer hem om en månad eller nått sånt, träffas då?

Alla känns så långt borta men jag hoppas att vi ska hålla tajt kontakt ändå. Älskar er!

Hoppas det går fort att träffa fler comandres. Jag trodde att det skulle vara skönt att vara själv och ta hand om sig själv och få ta lite plats men det är ett rent ********. Jag blir gråtfärdig av att titta in i väggarna här men snart rullar allt igång.
Har ju massa aktiviteter från och med tisdag. Och plugg om inte annat. Ska börja träna ordentligt, antagligen skiter jag i SATS oc h börjar på NJOY istället. 10 gratis dagar direkt efter nollningen! Och imorron skall jag börja vara lite nyttig igen. kan inte hålla på med all skräpmat och alla snacks. Det syns inte bara i midjemåttet utan märks också på huden och humöret.

Imorron skall jag "provcykla" till skolan och se hur lång tid det tar och vilken väg jag ska ta på tisdag när det är första skoldagen. Sen skall jag shoppa lite.

- smyckeskrin
- skolväska
- elförgrening
- tvålkopp
- sophink

Tänkte gå bort till Lagerhaus och ta mig en titt :)


SAKNAR DIG E!!!!!!!

Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()

18 år gammal och förlovad. Jag vet att många skrattar bakom våra ryggar. Många tycker att vi är dumma som tror att vi kommer vara ihop resten av livet och jag kan hålla med dem. Jag hade kompisar som förlovade sig under de första två åren på gymnasiet och jag tyckte bara att de var larviga. Bara för att man har 1-års dag behöver man ju inte förlovad sig. Och det tycker jag fortfarande. Visst vill man göra något speciellt på ett års-dagen men en förlovning kanske inte alltid är den bästa lösningen. Alla kompisar jag känner som förlovade sig har brutit sina förlovningar. Och du och jag väntade inte ens ett år baby, men det känns annorlunda med dig. Inte för att de orden är någon garanti, alla kära säger så men det betyder inte att förhållandet håller för det. Men vi har kommit långt honey. För 100 år sedan var det inte konstigt att vara förlovad vid 18-års ålder. Helst skulle man vara gift och ha barn nu, och även om samhället har förändras jätte mycket betyder inte det att människor och deras förmåga att känna känslor för varandra förändrats sedan dess. Våran kropp är i stort sett samma som under stenåldern och i fråga om sinne och förhållningssätt har alla människor olika uppfattning. Jag vet inte vad som väntar i livet men jag vet att jag älskar dig nu. Jag älskar dig mängder och jag hoppas av hela mitt hjärta att det förblir så så länge jag lever.

Du är mitt liv. Min solstråle och varje sekund utan dig lämnar ett tomt ekande hål i min kropp.

Jag vill, jag hoppas och jag önskar att jag får vara lycklig i hela mitt liv med dig!

Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Första barnet måste vara något speciellt. När man kommer först får man odelad uppmärksamhet.
Jag är första barnet och inte är jag speciellt glad över det. Mina syskon kommer undan mycket snabbare med
allt roligt. Till exempel fick jag tjata i flera flera månader för att få en mobil telefon, lyckades tillslut när jag skulle sluta 9:an.

Det verkar som att föräldrarna har mer koll när det bara är en, och det kanske inte är så konstigt. Bandet till första barnet blir nog starkt. Jag vet att jag och mamma hade en väldigt starkt band när jag var liten. Eftersom mamma och pappa skilde sig när jag var väldigt, väldigt liten så hade mamma mycket tid ensam med mig och ibland när jag skulle vara hos pappa (varannan helg) har mamma berättat att hon var med. Hon kände sig så ensam när inte jag var där.
Det var ju bara hon och jag. Hon lyssnade på nästan allt jag hade att säga, hon hade alltid tid att plåstra om mig.
Hon laga i stort sett bara mat som jag tyckte om. När mina syskon kom började hela familjen (inkl Jonas), utom jag då, äta boldpudding. Sånt får man stå ut med när man blir nedröstad. Men jag brukar få laga egen mat då.

Jag och mamma var antagligen MYCKET tajta, fast jag inte ens kommer ihåg det själv. Mina första minnen kommer från tiden när mamma började träffa Jonas, runt femårsåldern, och då var vi ju helt plötsligt 3. Jag kan förstå att mamma tycker det är jobbigt att jag söker mig bort, att jag inte vill vara lika tajt längre. Men jag måste ju bli stor jag med.
Fast ibland blir man fortfarande rädd och vill springa till mamma. Som när jag hade ont i axlarna och var tvungen att springa på akutbesök hos naprapaten. Jag tror aldrig man slutar att vara den lilla dottern till sin mamma.
Man behöver bara testa sina vingar. När man vet att man kan, blir behovet mycket mindre.

Det är en stor stad mamma, och jag kommer sakna dig massa. Glöm aldrig att jag älskar dig.
Lovar att komma hem så mycket jag hinner och det är klart du får hälsa på, men bara om du ringer och kollar först! :)

Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Här är hon. Ängeln. Syrran, du har verkligen lyckats. Och du med Pershi :)
Hon är så vacker. Hon kommer att bli alla pojkars dröm!






Här nedan ser ni mitt liv. Här är min älskling. Jag gör vad som helst för honom och älskar honom av hela mitt hjärta.
Det är du och jag för alltid älskling, genom ur och skur. Du är bäst. Kyss

Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()