Tankar om dåtid och framtid
2008-08-08 @ 09:09:12
Första barnet måste vara något speciellt. När man kommer först får man odelad uppmärksamhet.
Jag är första barnet och inte är jag speciellt glad över det. Mina syskon kommer undan mycket snabbare med
allt roligt. Till exempel fick jag tjata i flera flera månader för att få en mobil telefon, lyckades tillslut när jag skulle sluta 9:an.
Det verkar som att föräldrarna har mer koll när det bara är en, och det kanske inte är så konstigt. Bandet till första barnet blir nog starkt. Jag vet att jag och mamma hade en väldigt starkt band när jag var liten. Eftersom mamma och pappa skilde sig när jag var väldigt, väldigt liten så hade mamma mycket tid ensam med mig och ibland när jag skulle vara hos pappa (varannan helg) har mamma berättat att hon var med. Hon kände sig så ensam när inte jag var där.
Det var ju bara hon och jag. Hon lyssnade på nästan allt jag hade att säga, hon hade alltid tid att plåstra om mig.
Hon laga i stort sett bara mat som jag tyckte om. När mina syskon kom började hela familjen (inkl Jonas), utom jag då, äta boldpudding. Sånt får man stå ut med när man blir nedröstad. Men jag brukar få laga egen mat då.
Jag och mamma var antagligen MYCKET tajta, fast jag inte ens kommer ihåg det själv. Mina första minnen kommer från tiden när mamma började träffa Jonas, runt femårsåldern, och då var vi ju helt plötsligt 3. Jag kan förstå att mamma tycker det är jobbigt att jag söker mig bort, att jag inte vill vara lika tajt längre. Men jag måste ju bli stor jag med.
Fast ibland blir man fortfarande rädd och vill springa till mamma. Som när jag hade ont i axlarna och var tvungen att springa på akutbesök hos naprapaten. Jag tror aldrig man slutar att vara den lilla dottern till sin mamma.
Man behöver bara testa sina vingar. När man vet att man kan, blir behovet mycket mindre.
Det är en stor stad mamma, och jag kommer sakna dig massa. Glöm aldrig att jag älskar dig.
Lovar att komma hem så mycket jag hinner och det är klart du får hälsa på, men bara om du ringer och kollar först! :)