Last day of lonely feelings...
2008-12-17 @ 19:20:25
Sista dagen ensam på jätte länge, ska bli så underbart att få åka hem till min underbara fästman. Jag skulle göra vad sem helst för honom och jag tror inte att något kan skilja oss åt. Jag vet, det var ett naivt uttalande men jag tror på det. Kanske har jag fel, förhoppningsvis inte. Det enda som skulle kunna skilja oss åt skulle vara ett snedsteg, att vänstra är inget man förlåter enligt mig. Men om E (eller jag) känner att det finns orsaker till att något sådant skulle hända, ja då borde vi nog inte vara tillsammans. Men jag tror i stort att det handlar om att vårda kärleken. Ta den inte för givet! Han har valt att vara med mig, en annan dag kan han göra ett annat val. Jag behöver göra saker för att uppmuntra honom att stanna hos mig, blåsa liv i kärleken. Medlen kan ibland vara små och simpla, men ack så effektiva. Tack för det vackra sms:et jag fick härom natten darling. Vi ska klara allt tillsammans.
A berättade igår om sina föräldrar som rymde iväg och gifte sig, 17 och 20 år gamla. Det var en vacker historia och hon berättade att de hade haft sina jobbiga stunder men i slutändan älskar de varandra så mycket, har små mycket tillsammans och vårdar det de har så ömt, att hon inte är rädd. Hennes föräldrar kommer (antaligen) vara ihop hela sina liv. Jag hoppas att jag får spendera resten av mitt liv med dig E. Jag älskar dig! Föralltid!