Hetsa Inte Upp Dig Över Småsaker (HIUDÖS), kapitel 1
2008-11-28 @ 14:52:37
"Hetsa Inte Upp Dig Över Småsaker Om Tonåringar" är en bok skriven av Richard Carlson, amerikansk doktor i filosofi. Han har skrivit en hel serie med "Hetsa inte upp dig över småsaker"-böcker och just den om tonåringar fick jag av min mamma 2004. Det är den bästa boken jag någonsin läst och den har hjälpt mig genom mycket trots att det finns vissa kapitel som jag inte ens läst än. Boken ger små tips för tonåringar(eller egentligen unga vuxna) om hur man ska tackla problem som uppstår under just denna tiden i livet. Problem med pojkvänner/flickvänner, kompisar, föräldrar m.m. och han använder sig av exempel i varje kapitel för att demostrera sina strategier för att få ett lugnare och behagligare liv. Såhär skriver han i inledningen:
"När vi hetsar upp oss över småsaker och retar oss på oss själva och andra, leder våra (överdrivna) reaktioner till att vi blir stressade och olyckliga. Men inte nog med det. De hindrar oss från att få vad vi vill ha. Vi tappat fotfästet, vi snubblar och anklagar oss själva. Personer som skulle kunna hjälpa eller vägleda oss blir istället irreterade på oss. Kort sagt går det åt oerhört mycket energi för att hetsa upp sig över småsaker..."
Richard ger i varje kort kapitel råd till hur du kan bli en lugnare och mer balanserade människa och dessa råd tänkte jag förmedla till dig.
Första kapitlet: Kräks inte på dina kompisar!
Här menar RC såklart inte att du kräks på dina kompisar men han vill uppmärksamma oss på när den psykologiska magsjukan attackerar. Några gånger i månaden blir säkert du, precis som jag, på dåligt humör. Det känns som att allt bara blir fel, inget går min väg osv. och vi tenderar att ta ut detta på våra medmänniskor och smittar dem med vårt dåliga humör. RC skriver att det blir lättare att hantera om du är uppmärksam på dina känslor. Alla är på dåligt humör då och då, det är inget konstigt med det men om du har vetskapen kan du begränsa skadan. Som tonåring blir man ibland, utan anledning, på dåligt humör och du behöver inte ens göra någonting åt det. RCs tips är dock att du drar dig undan lite, precis som om du vore sjuk på riktigt. På det viset startar du inga bråk utan anledning och gör inte folk i din närhet sura på dig, p g a ditt dåliga humör. Om du vet om att du är på dåligt humör kan du till och med be om hjälp eller råd istället för att "kräkas" på dina närstående.
Jag gör det här hela tiden! Jag blir på dåligt humör och berättar för alla jag känner hur sur och grinig jag är över någonting. Ofta blir jag dock helt oförstående när dom tjurigt svarar tillbaks att de inte orkar lyssna på mitt klagande. Nu när allting verkar lite ljusare kan jag förstå att de inte tycker att det är så roligt. Kompisar ska man ju ha kul med och även om man måste/vill prata "allvarliga" saker ibland med sina kompisar så ska det inte vara sådana obetydliga småsaker som jag alltid går omkring och tjatar om. Nu senast handlade det om att en vakt var dum och innan det att jag tyckte att föreläsare uttryckte sig dumt. Varför bry sig? Det som har hänt, har hänt och det finns ingenting i världen som kan ändra på det och om jag inte kan ändra på det, varför bry sig? Jag vet ju vad både vakten och föreläsaren menade egentligen så varför gå och sura över en dålig ton eller något liknande, de kanske också hade en dålig dag?
Ska vi alla tillsammans försöka, för våran egen skull och alla andras runt omkring oss, sluta "kräkas" på våra närstående.
Nästa kapitel imorgon: Ungdomar kan uträtta storverk!