Jag har trampat igenom...
2009-04-23 @ 21:15:00
Det är problemet med att ha hundra bollar i luften, högt upp, bland trampar man igenom. Ibland bryter man ihop inuti. Kroppen känns som ett skal utanför ett fallande korthus. Vart man än vänder sig kräver allt mer kraft än man känner att man orkar uppbåda. Det är så med dagens "supermänniskor". De som ska ha allt, klara allt. Jag har alltid haft de tre S:n... Inte snygg, sexig, singel men nästan. Snygg, smart, smal. Det ställer tillräckligt med krav. I spegeln ser jag just nu inte alls en snygg tjej, just eftersom det inte är en smal tjej, inte en muskulös tjej. Dessutom har jag börjat få finnar igen, det höjer alltid ful-faktorn flera snäpp. Och tentan kommer gå åt helvette imorgon, så det där med smart kan jag ju lika gärna lägga ner med en gång. Hjärnan är trött, kroppen är sönder. Jobbet gick sådär får jag nog minst sagt säga. Eller det beror ju på vilka krav man har. Det gick egentligen bara dåligt typ 2-3 beställningar av x hundra antal som jag tog emot men det räcker får att jag skall tycka att det var en dålig dag. Speciellt om någon av de dåliga kommer precis innan jag ska gå hem. Fast det var ju inte mitt fel... Eller?
Kroppen gör ont. Fötterna är ömma och fulla av blåsor, känningen efter sträckninge i baksida lår blir bara värre. Vaderna är stela och ryggen trött.
Jag ringde min älskling som egentligen inte hade tid att prata, vilket fick mig att stämma in i klagosång och så nära till tårar man kan komma utan att gråta, så han fick ta sig tid. Ett par 15 minuter.. Fast jag hade behövt så mycket mer, kanske 15 timmar?
"Om ditt hjärta någongång brister, laga det med Karlssons klister."
En av mina absoluta favorit låtar. Phil Collins är bara bäst!
Så, vad ska man göra? Krypa ner och dra täcket över huvudet. Vakna imorgon och då brukar allt kännas mycket bättre. Men ska man egentligen förtrycka sina känslor? Det finns ju en anledning till att de kommer fram. Vi, du, jag och alla andra, måste inse att man inte kan vara bäst på allt. Det är inte omgivningen som ställer alla krav på dig, det är du själv.
En varm kram av kärleken nu hade läkt många upproriska sår, men man kan inte alltid få som man vill. Jag ska krypa ner. Repetera lite till inför tentan och sen ska jag krypa ner, drömma bort allt och vakna taggad imorgonbitti. Dessutom är det jobb imorgon, 17-21. Tur att det i alla fall är vilodag från träningen. :) Hoppas du haft en mysig torsdagkväll i alla fall! :) Hörs imorgon!