Med tårana fortfarande rinnande...
2009-05-16 @ 23:12:46
sitter jag i sängen. Jag visste redan tidigare idag att det skulle bli ett extra jobbigt avsked den här gången. Helgen har varit underbar. Vi pratade tidigare under kvällen om att han borde åka redan ikväll istället för klockan 5 imorgon bitti (han skall vara hemma och jobba vid 7 imorgonbitti), eftersom det är alltid lättare att hålla sig vaken än att vakna. Dessutom har vi sovit flera timmar idag mitt på dagen. Det kan ju kännas som en dum vana när man ses så sällan men det är som att vi slappnar av och bygger upp energiförrådet tillsammans. Vi sover mycket, vilar, äter, ser på film, tar lugna promenader. I alla fall så började jag gråta redan innan han ens börjat packa ihop sina saker. Vi satt i soffan och myste medan vi såg på Eurovision och helt plötsligt från ingenstans kom det: "Jag älskar dig nu mer än någonsin".
Ett par uppriktiga blåa ögon sköt blixtar rakt in i mitt hjärta och alla murar föll. Tårarna sprutade och jag ville aldrig mer vara ensam. Hjärtat skrek: "Stanna föralltid!!" men som vi vet, kan man inte alltid få som man vill. Så han packade ihop grejerna med en gråtande flickvän som följde honom genom hela lägenheten. Tillslut stängdes dörren bakom honom och i badrummet kämpade jag mot tårar i ett försök att tvätta bort det stackars smink som fanns kvar i ansiktet. Kämpande mot känslan att springa efter honom som slet i kroppen hör jag en nyckel i dörren, och in stiger Han.
Jag: "Har du glömt något?"
Han: "Ja, min flickvän."
Sen vart det mer kyssar, mer tårar och tyvärr ännu en stängd dörr.
Han är min ängel, det är allt jag har att säga.
