1:a av fyra! :)
2009-11-29 @ 15:17:03
Advent. Julmusik. Adventsljusstakar. Pepparkager. :) Mmm!
Hej på er,
jag är redan hemma. Jag fick sluta tidigare. Det var inte alls lika mycket att göra idag som det var igår. I u för sig tror jag att det kan bli riktigt mycket i eftermiddag men då är jag ju redan hemma så då får di skylla sig själva! :P
Tänkte jag skulle hoppa iväg och träna om en timma. Filip vill ju inte svara i telefonen (skräll?! :P)så jag vet inte riktigt vad som händer ikväll. På gott och ont.
Det gör ont i bröstet. Har gjort det ett tag nu. Öppningar ger för många lediga kvällar. Hade hoppats att smärtan skulle ge med sig snart. Om man skiter i sina känslor hittar de andra sätt att berätta att de finns till, ofta genom just psykosomatik. Talesätt som en sten eller en kniv i bröstet är alltså inte alls konstiga utan mycket verkliga för de som känner dem. För mig känns det som att jag svalt en cementklump som fastnat i brösten. Den ger mig andningssvårigheter, smärta, ibland panikkänslor och konstant trötthet. Varje leende kräver så mycket energi. Ska jag någonsin kunna skratta sådär på riktigt igen?
Många är förvånade över att jag fortfarande sörjer. Nej, för mig var det inte "ännu ett förhållande". Nej, det var inte "vilken kille som helst" som försvann. Jag trodde verkligen att jag hittat "hem". Det enda som jag ALDRIG trodde skulle hända, ja det hände. Jag kan inte bara rycka på axlarna. Jag kan inte bara glömma. Jag kan inte bara gå vidare. Om Charlotte (SATC) hade rätt, om man bara får två stora kärlekar i livet så har första tåget redan gått. Men jag hoppas att det inte finns några begränsningar för kärleken. Den är tillräckligt krånglig som den är. Men håll mig i handen familj, släkt och vänner, så ska jag nog någon gång kunna resa mig upp igen. 
Nu ska jag stoppa lite i magen och traska iväg och gör det enda som får mig att glömma min cementklump. Träna! :)