På väg hemmåt

2010-04-20 @ 21:22:38

Hej på er,

sitter på tåget på väg hemmåt. Musiken dunkar i öronen och trots att ögonen börjar bli trötta och gäsparna dyker upp med jämna mellanrum så pumpar bloden på i takt till musiken och jag blir sugen på att träna. För första gången på så länge känner jag mig riktigt taggad. Jag är i stort sett helt frisk igen. Lite snorig, men det är jag å andra sidan alltid. Har ju problem med luftvägarna, de är lite trånga. Halsen kändes helt okej imorse, för första gången på flera, flera veckor. Gött! Sugen på att dra igång med ett par lätta löprundor, lite spinning, lite danspass och eventuellt ett och annat gympass. Känns som att variation kommer blir sommarens motto.

Jag och grabben köpte BODY och Cola Light på stationen och är nog ganska taggade båda två på att dra igång ordentligt. Synd bara att hans gips ska sitta på ett par veckor till. Aldrig får vi träna ihop. Först vart jag sjuk, sen han, sen jag igen och nu är han gipsad. :S Men vi fortsätter att kämpa vidare. En vacker dag älskling... :)



Imorgon blir det öppning på jobbet. Sedan ska det ju inte vara något höjdarväder direkt men jag hoppas på uppehåll, så kan det eventuellt bli ett löppass. Har ju fått tillbaka min pulsklocka nu också som varit inne på reparation. Efter bara en månad var det flera pixlar i displayen som gett med sig. Det går jag inte med på när klockan kostat flera tusen. Om det blir alltför dåligt väder så har jag ju faktiskt ett SATS-kort som inte blivit använt på riktigt länge. Kanske ett aerobicpass kl 18? :)

Älsklingen sitter bredvid mig och bläddrar med viss svårighet i tidningen. Det är inte alla solstrålar som klarar att bära en sådan bad-boy-attityd. :) Tur att gipset är nedklottrat med hjärtan och annat gulligt från mig och lillasyster. Hmm, jag ska försöka förklara för er vad jag ser. Ma, det är tur att jag vet att du förstår. :)
Hmm.. Vita sneakers, som i u för sig inte är vita längre. Uppknutna såklart. Blåa jeans. Precis sådär lagom hängiga. En smal midja. (En platt mage.) En vanlig svart tischa. Fiiiiina armmuskler. Ett vackert silverhalsband med våra namn på. Röd nike-keps.  Sen kommer alla de där små sakerna som gör honom till honom. Det stora hålet i örat som han töjde en gång i tiden, som nu sakta men säkert växer igen. Jordens sötaste, ostyrigaste hår under kepsen och de blåaste ärligaste ögonen. De långa ögonfransarna och de mjuka skägget. Det är tur att alla inte ser vad jag ser älskling, då skulle jag aldrig få ha dig för mig själv. :P



<3

Dax att "vara social". Batteriet snart slut. Ciao!

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback