Att vara två som drar
2010-07-19 @ 16:14:46
Att vara två som drar är ofta underskattat. Att vara två som sliter i hantlarna peppar... men tyvärr är jag inte alltid så uppmärksam. Igår var ingen bra dag att vara två på.
Jag var för pepp. Vill inte vänta på någon annan. Ville bara fokusera på mig, pumpa, blir trött. Inget fick sinka mig. Testade dragremmarna. Ibörjan var de bara så krångliga att jag höll på att kasta dem i backen och hoppa på dem. De tog för lång tid. Lika lång tid att sätta mig i maskinen och få fast dem som att göra första setet. Sen skulle jag ur. Röra mig lite. Få bort lite mjölksyra och sedan började hela vevan igen. Vilket håll skulle de sitta på? Vilket håll skulle jag snurra dem? Varför fastnar dem? HJÄLP MIG!
Igår fick du ta skiten. Igår var första dagen på nya gymmet och jag jagade ganska fort iväg dig. Du fick göra en annan övning. Du fick exprimentera själv. Du skadade dig nästan. Förlåt.
Det är du som får mig att gå dit. Dina stora framsteg är oerhört peppande men jag blir så avundsjuk att jag nästan spyr. Jag vill med! Men det går svårare för mig. Det tar sån tid och trots allt mitt gnäll så stöttar du mig. Du blandar mina shaker, du lagar mina mellanmål. Du släpar med mig till gymmet när jag heller ligger hemma och vill äta godis. Du gör allt det här för mig och jag älskar dig. Tack för att vi är två som drar!