Boktips för oss "ungdomar"

2010-06-15 @ 19:37:49

På två dagar har jag läst ut den, men det är ju faktiskt en ungdomsbok. Inte ens en för "unga vuxna" utan för ungdomar, hyllorna som ligger i hörnet på den gigantiska barnavdelningen. :S Jag tror inte att jag, snart 21 år gammal, är målgruppen men just de här böckerna köpte jag när jag var yngre och jag tycker fortfarande att de är bra. Mycket magi, mycket självsäkerhet och vänskap, mycket kärlek - kan det bli bättre? :P

Här är den senaste boken jag läst:



Serena vet inte vad som håller på att hända med henne. Först försöker hon kyssa Tiannas pojkvän, Derek. Sedan börjar hon jaga efter Michael Saratoga, Vanessas pojkvän. Och hon skäms inte ens!
I alla fall inte förrän efter ett tag, när hon har blivit sig själv igen. För det är precis så det känns, som om någon annan plötsligt tar över hennes personlighet och förvandlar henne till någon annan - någon hon inte är särskilt förtjust i.

Här kommer en av mina favoritsidor i boken:

Ett sammetsmörker svepte runt Serena när hon föll, det omfattade henne och bar henne över havet. Hennes kropp tycktes blekna bort och så svalde natten henne.
-Stanton, viskade hon.

Mot bättre vetande njöt hon av hans omfamning, så mäktig och så tröstande runt henne. Under tystnad susade de ner som en skugga över de brytande vågorna.
Hon visste att hon inte kunde lite på honom, men hennes armar lade sig runt honom som om de hade en egen vilja och när de materialiserade sig igen på den steniga stranden höll hon fortfarande om honom. Hon såg in i hans blå ögon, lysande i mörkret och fångade en glimt av hans intensiva längtan. Varför hade hon varit så arg på honom? Han följde hennes ansiktes konturer med sitt finger. Först ryckte hon till och drog sig tillbaka, men då böjde han sig fram och deras läppar vara bara en centimeter ifrån varandra, deras andedräkter blandades och hon sköt inte undan honom. Till sist kysste han henne. Hon darrade i hans armar. 

Stanton svepte upp henne i sin famn och bar henne förbi högar av tång, över de vassa klipporna och bort från vågorna som bröts mot stranden. Där satte han ner henne i sanden, fortfarande med ena armen om hennes axlar. 

- Jag har saknat dig, erkände hon till sist och njöt av den glimmrande skönheten hos vågorna och de rytmiska susande från havet. 
- Jag vet, sa han som om han alltid känt till hennes dolda känslor för honom...


Visst är det bara så bra? Jag måste vara en obotlig romantiker?! Han, mörkrets prins (mycket ond) & hon en måndotter som beskyddar oskyldiga ifrån ondskan.

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback