Hurra!
2009-04-21 @ 21:30:45
Shit vad jag älskar spinning. Det är så skönt att höra den höga (för den skall vara hög!) musiken pumpa, ledaren hejja, benen delvis drivna av mjölksyra och lungorna vant sprida sitt syre genom kroppen. Det får mig att le. Minst 50% av passet satt jag med ett jätte löjligt leende på läpparna men shit, Johan är ju typ en av världens roligaste ledare! Mer av honom! Senare delen av passet låg dessutom pulsen på mellan 81-86% av maxpuls och det kändes som en solskenspromenad. Är det inte underbart när man känner hur konditionen/syreupptagningen förbättras och du fylls av känslan att du kan hålla på föralltid! Då blir man så stolt över sig själv och det med rätta! Varför skall man inte vara stolt över sig själv? :) 