Kapitel 2
2009-11-03 @ 10:56:47
Liv satt i sängen och tryckte telefonen mot bröstet. Hon skämdes lite, men log mest inombord. Det är konstiga val man gör i livet, innan man hittar balansen. De tände hoppet. De underbara människor som alltid svarade när hon helst ville ringa tillbaka till dåtid. De som fyllde hålrummet med lycka och kärlek. De som glömmer att du glömt dem, för att hjälpa dig att skratta mellan tårarna. De som verkligen finns där för dig, glöm dem aldrig igen. De som lyfter dig. De som tröstar dig. De som ger dig ny energi. De som förenklar istället för att krångla till. De som förlåter. De som älskar en okomplicerad variant av kärlek. De som förstår. De som finns kvar. De som tar hand om dig. De som skriker åt dig när du inte orkar. De som ber det onda att gå någon annanstans. De som står bakom dig mitt i fighten. De som fortsätter fightas när du trillar ihop mitt i smärtan. De som torkar dina tårar. De riktiga hjältarna, mitt i verklighetens krig.
Älska dem, för de kan ge dig livet tillbaka!