Starkare än stål, bräckligare än glas.
2009-10-10 @ 18:05:21
Direkt från hjärtat:
En höstpromenad,
bort från tv:ns strålning och täckets värme.
Huvudvärken släpper sakta och molnen är rosa.
Solen lyser upp de gula löven med sina sista strålar.
Musiken från hörlurarna flyter in i mitt inre.
Vissa strofer får mitt hjärta att skälva,
andra ger ny styrka till mina steg.
Jag är rädd, rädd för att gå själv.
Inte ha någon att gömma mig bakom,
ingen som står bakom mig i allt jag gör.
Jag vill hem till min familj,
trots det fast besluten att inte lämna det liv jag byggt upp här,
det du inte ville dela med mig.
Det gör ont i hjärtat att ensam utstå blåsten på livets kala berg.
Jag har sträckt ut många händer.
Det känns lite bättre när jag tänker på att jag egentligen alltid mer eller mindre stått själv.
Gammal nog att testa vingarna,
vingar starkare än stål, bräckligare än glas.
Hoppas vinden bär mig långt...